Lyccon

HIV+ i en kåkstad

Det finns mycket elände i Sydafrika, men det finns också en hel del positivt som händer. När vi var här 2008 var det inte många människor i kåkstäderna som motionerade och fetma var och är ett stort hälsoproblem. Nu däremot ser man alltid ett gäng överviktiga damer gå en powerwalk eller jogga längs med vägarna. Förmodligen har alla hälsokampanjer, där man påpekat riskerna om fetma gjort intryck?! Det verkar också som att det finns regelbundna kampanjer om HIV, vårdcentralerna uppmuntrar lokalbefolkningen att testa sig och har stödgrupper. Förändringar verkar ske sakta men säkert. Men det finns fortfarande mycket som kan göras;

Idag hälsade jag på en vän som jag lärde känna när jag var här 2008. Sist jag såg henne satt vi i min bil och hon hade precis fått beskedet om att hon var HIV positiv. Hon var orolig över hur hennes pojkvän skulle ta beskedet, om han skulle 'kasta ut' henne eller inte och vad som i så fall skulle hända med deras gemensamma barn. Den enda hon kände att hon kunde berätta för var hennes mamma.

Som hon förutsåg gav pojkvännen henne all skuld och kastade ut henne. Hon sa att folk började snacka skit och att de efter att fått höra att hon är HIV positiv "behandlar en som ett djur då de ser en på gatan". Vet inte exakt vad hon menade med detta men antar att det liknar direkta motsatsen till ett positivt bemötande.    

Mötet upprörde på många sätt och mest av allt blir jag arg på att det förmodligen var pojkvännen som smittade henne, men att hon fick bära skammen och är den som blir isolerad.

Tyvärr har jag hört många liknande berättelser förut. Kvinnan får bära skammen medan mannen skaffar sig en ny flickvän och smittar henne också utan hennes vetskap.

Ser verkligen fram emot att träffa henne igen.



(Detta är inte en Baby Safe klient.)

0 Comments:

Post a Comment